Längtan av att känna mig förstådd
Jag har extremt sällan upplevt på lång sikt från någon att jag blir förstådd & fått empati.
Jag anstränger mig så enormt gång på gång att göra mig förstådd, känna mig förstådd, men det bara skiter sig. Åter igen helt feltolkad, & stämplad som en total mara & rabiat bitch.
Och så står jag helt ensam tillslut; det känns så i alla fall.
Jag vet att en (förmodligen stor) del av er tycker att jag skyller ifrån mig på min autism alldeles för mycket. Men det gör jag INTE; jag refererar till min autism för att lära ut!
Min autism ställer till det mycket, men det är också min verklighet!
Att jag är autistisk innebär att jag har ett annat sätt att tänka & fungera, jag behöver känna att andra människor verkligen förstår, tolererar, respekterar & tar häsnyn till detta! 🥺
Annars kan jag upplevas som oempatisk, intolerant, repektlös & hänsynslös.
& det handlar inte alls om att låta min autism "vinna"; min autism är en stor del av mig - det är liksom det som formar mig & gör mig till den jag är!
Även om jag känner mig som världens uslaste människa så varken kan eller vill jag be om ursäkt, jag skulle be om ursäkt för att jag är autistisk & framförallt för att jag är jag. Det skulle kännas så respektlös mot mig själv!
När ska jag på lång sikt verkligen få känna mig förstådd, accepterad, respekterad & tagen hänsyn till?!? 😭
Misstänker att många av er tycker att det mer handlar om att en viss polett som måste trilla ned hos mig, & det är stor möjlighet att den poletten aldrig kommer att trilla ned, & jag vill att ni koplar det till min autism & de sociala svårigheter jag lider av!