Ältar igen . . .
Trots att det snart gått 3 år sedan uppbrottet kan jag fortfarande känna mig jävligt arg, ledsen, besviken, sviken, orättvist behandlad, oförstådd, feltolkad, inte stått upp för mig själv m.m.
Varje gång jag läser/ser, eller lyssnar/hör något som enligt mig han skulle ha nytta av att förstå/veta, eller att jag hade kompetens och resurser att göra så att han fick en aha-upplevlse samt förstod och gav mig känslomässigt stöd istället för att; förkasta mina känlor, försöka korrigera mig och/eller tillrättavisa mig - ja, han försökte ändra på mig helt enkelt, och inte kunde acceptera mig som jag var och valde att vara (vilket han också sa rakt ut till mig). Mina negativa känslostämningar var liksom inte okej att ha för honom.
Jag läser just nu "Mars och venus på jobbet " av den amerikanska psykologen och äktenskapsrådgivaren John Gray, vilket får mig att både inse och känna mig mer missförstådd och feltolkad av honom (trots att vi inte haft någon som helst kontakt på över 2,5 år).
Jag lånade ut mina andra John Gray-böcker till honom, men han påbörjade aldrig läsning av någon av dem.
Jag är övertygad om att mycket skit skulle ha kunnats undvikits om bara han läst en eller de böcker jag lånade ut till honom.
Jag är också minst lika övertygad att han inte genuint ville ha mig - utan utnyttjade mig mycket (sexuellt och ekonomiskt), samt var otrogen mot mig både känslomässigt och fysiskt.
Men jag ville så gärna försöka, ge honom chans efter chans (trots att mitt fokus och prioritet just då var mina nybörjade studier till undersköterska som just hade börjat).
Jag fick mer skit än bra från honom, ofta kände jag mig som hans mentala-soptunna.
Och jag blir så arg och besviken på mig själv att jag inte hade ork/energi eller kompetens att säga ifrån eller göra mig förstådd när han behandlade, bemötte eller hanterade mig uselt.
Det är ofta nu när jag läser något eller hör någon förklara något på någon podcast t.ex. att det petar eller river upp såret igen från denna erfarenhet.
"Det här önskar jag att han visste och förstod!", eller "Det här önskar jag att jag kunde ha förklarat och göra mig förstådd!" är det jag ofta tänker när jag läser något i boken eller lyssnar på någon podcast.
Och det är så destruktivt! Det berövar både min lycka och mindfulness. Jag förstår inte; varför fortfarande gör jag en association till rötägget?!? Varför får aset fortfarande den makt över mig samt bo räntefritt i skallen på mig?!? Frustrerande!!!
Jag kan ju inte göra något, gjort är gjort liksom, historien går inte att ändra på!
Jag är väl mest arg och besviken på mig själv; min oförmåga att stå upp för mig själv, säga ifrån och vara ärlig - eller bara gå ifrån mycket tidigare eller inte ingå förhållande med honom i överhuvudtaget, då jag faktiskt märkte att han inte var öppen för ett förhållande med mig; och varför kunde inte han vara ärlig mot sig själv och mig och säga nej till förhållande med mig även om det innebar att eventuellt göra mig ledsen?!?
Jag är arg, ledsen och besviken över att ingen av oss var ärlig (?).
Tror båda kände att vi inte kunde vara ärliga mot varandra. Egentligen ville båda nog ha någon annan, för ingen av oss kunde leva upp till den bild av den romantiska partner vi vill/ville ha till stor %. Det var väl kanske små % som stämde (?).