Insikter och information
Insåg på en viss nivå igår kväll att jag har läst så pass många böcker om självkänsla/självvärde/egenvärde att det är mitt självförtroende/självtilliten som behöver utvecklas nu.
Klarar ju av att bara sitta och VARA och inte vara till nytta, inte göra något för att få inkomst eller bara vara en belastning för samhället (eller hur man nu ser på det).
Att faktiskt tro, ha tillit eller veta att jag har kompetens att GÖRA saker utan att vara tvungen att känna att jag måste ha hjälp eller på något sett vara samhället till belastning, att jag i princip sitter hemma och är isolerad bara, att jag inte vill, kan, har möjlighet att eller vet hur jag ska ta ansvar/att inte vara eller bli offer/ha offerkoftan på mig och inte känna den frustration, tristess eller allmänt negativa situation jag försatt mig i påverkar mig.
Visserligen är allt ett val. Vi väljer hela tiden. Sekund för sekund. Tex att och/eller hur vi lever, är eller blir på ett visst humör, hur någon eller något påverkar oss - så gör vi val. Är det något som "bara blir så" eller "kommer automatiskt" är det för att vi har valt att låta gamla mönster, vanor och/eller beteenden definiera vilka vi är.
Det viktigaste är inte vad för hjälp/verktyg man väljer - utan att man faktiskt väljer att förändra det som inte fungerar/förbättrar det som behövs förbättras/utvecklar det man behöver utveckla/övar på det som behövs övas på.
Jag läser böcker, börjat gå till kurator (igen), sökt och söker arbete/jobb/sysselsättning samt nyligen börjat läsa kurser för undersköterska (jag kommer förmodligen inrikta mig mot psykiatri/psykologi och funktionsnedsättning). De undesköterskekurser jag nu börjat läsa är Vård och omsorgs arbete 1 och i februari startar Hälsopedagogik.
Idag fyller även min lillasyter 22 och i morgon fyller jag 24. Besvikelsen och frustrationen av var jag är och hur mina val har gjort var befinner mig vid denna ålder är hur jag väljer att se på det och hur jag väljer att agera på det. Det är ett bakslag - men väljer jag att bli ett offer (ansvarslös, "andras fel") eller blir jag revanchsugen och att bakslaget blir någon form av drivkraft (ansvarstagande)?
Det är en konst att offra utan att bli ett offer. [Olof Röhlander]