Thoughts in thoughts out
Är både frustrerad och glad över att jag är annorlunda. Att jag väljer att vara ett orginal och ingen kopia.
Jag önskar livet inte gav mig utmaningar, påminnelser på vad jag behöver jobba vidare på/utveckla eller något nytt jag läre jobba med och utveckla – ibland blir det för mycket.. Jag kan inte komma ihåg allt!
Egentligen önkar jag att jag hade mer skickliget att tackla och klara av livet – och det är ju väl det som är livet – i alla fall en stor del av livet, eller hur?
Jag känner mig ensam, så isolerad.. Men det det är ju delvis självvalt då jag vet att jag är och väljer att vara kräsen. Visst jag har blivit diagnoserad med social fobi, ångest och depression – men jag vet ju nu att det är utifrån mina tankar som skapar dessa beteenden –> diagnoser. Samt att det faktum att jag helt vill ta avståd från situationer och personer som involverar alkohol, tobak och andra droger. Dock inser jag på någon nivå att det är ohållbart och orealistiskt. Helt omöjligt är det ju inte, men det reducerar chans för social liv..
Jag har cirka 1000-2000:- I inkomst varje månad just nu och det gör mig så frustrerad vissa stunder för jag vet att jag är värd så mycket mer! Och vill göra och ha så mycket mer!
Och som jag säkert uttryckt tidigare:
Har länge velat ta hand om mig själv ordentligt. Men känner att utan inkomst kommer jag ingenstans – trots mina pengar på sparkontot är jag för snål och är rädd att det skall ta MYCKET av dem för att genomföra det.
Men livet är mer komplicerat för oss alla än vad det vi åskådare till andras liv faktiskt är. Livet är mer komplicerat än vad jag visar, någon annan visar eller vad vi antar runtomkring en annan individ. Livet ÄR komplicerat.
Tack för idag.