Vuxenuppfostran
Jag har skrivit om det här tidigare i det här inlägget.
Tyvärr har jag efter detta inlägg märkt, eller verkligen insett, att jag vill säga denna formuleringen till en viss familjemedlem som jag upplever har en otrolig förmåga att ofta provocera mig, gå över mina gränser och köra över mig.
Jag vet att hen inte känner mig väl (pga att jag förändras en del under åren och efter jag fick diagnosen), vilket resulterar i att hen inte förstår mig i både det som sägs muntligt och jag visar genom kroppsspråk (som jag upplever det).
Trots att jag vet/min teori om det så är det ingen godtagbar ursäkt (eller "förklaring") hur hen väljer att formulera sig och bemöta mig.
Vilket också innebär att om jag känner såhär så är det väl därför många vuxna känner sig tvungna att uppfosta andra vuxna. Tyvärr går det ju inte att lämna/gå därifrån/ta tid att samla sig i exakt varje kontext/sammanhang/situation. Därav det destruktiva pga vreden.
Uppfostran vuxna emellan kan också ses som att sätta gränser och verkligen vara ärlig om vem man är, hur man vill bli bemött osv. Det gäller ju också och känna efter och veta vem som är värt den "striden".
Tyvärr är det långt ifrån alla som fattar och/eller respekterar när man sätter gränser (gäller även mig själv) - alternativt tycker att man är fjantig eller liknande.
Tyvärr tillhör dessa konflikter att leva med och ha kontakt med andra människor - vilket vi gör i dagens samhälle. Om vi inte bor ensam, isolerad och helt utan kontakt med andra människor någonstans.
Och det är så svårt för mig att acceptera att det är så. Att andra inte har kompetens nog att förstå mig och mina känslor - att jag blir eller känner mig tvungen att förklara något som jag tycker att jag är så extremt tydlig med och/eller tillhör allmänbildning för mig. Även om jag vet att det kanske inte tillhör allmänbildning, att folk inte tänker lika som mig eller att vissa ord och formuleringar tolkas annorlunda osv.
Jag blir så ställd och/eller provocerad varje gång det händer.
Att jag som vuxen till en annan vuxen, eller en annan vuxen till en annan vuxen känner sig tvungen och/eller väljer att predika till en annan vuxen..... Att det inte sker på ett konstruktivt tillvägagångssätt..... Att jag eller någon blir så illa berörd.....
Vi behöver mer verktyg/redskap för att kommunicera och ta ansvar över oss själva (tankar, känslor och beteende). Offerkoftan är så lätt att använda - och jag säger inte att jag är bättre människa själv, utan att allt detta är så frustrerande! Att denna konflikt faktiskt uppstår är frustrerande.