Ärlighet är inte att berätta allt alltid

Personer med autismspektrumtillstånd säger vad de tycker och brukar inte ljuga.
Utmaningen är/blir att inte vara för ärlig, eftersom folk kan bli ledsna när man säger nåt som de inte vill höra (även om det är sant).
 
Detta har ställt till det nåt otroligt för mig!
Jag har sårat många med min överärlighet, och jag har också blivit sårad av andras överärlighet.
 
Jag har sällan på egen hand förmått mig att försköna det jag känner och upplever. När något inte känns riktigt bra har jag varit brutalt ärlig; vilket sårar människor.
 
Jag har delvis varit medveten om detta (under början av min period i livet som vuxen), men känner jag att jag måste försköna det jag känner och upplever så är jag inte 100% ärlig, samt blir inte tagen på allvar.
 
Jag känner mig så fruktansvärt ångerfull när jag tänker tillbaka på hur det blev med vissa personer på grund av att jag inte var förmögen att förköna ord och uttryck för mina upplevelser och känslor.
 
Jag är också ångerfull över hur det blev med andra individer för att jag inte vågade vara ärlig mot dem och inte sa ifrån och stod upp för mig själv. Men ibland finns inte energin och orken för det - den orken och energin har gått åt till något annat.
Och ibland förstår jag inte själv vad som känns fel eller konstigt, och då kan jag bli stressad och frustrerad över att jag inte hittar rätt ord eller uttryck och att det är det som gör att det blir tok och fallerar då jag kanske har i panik uttryckt någon slags halvsanning eller osanning.
 
Jag har många föreställningar och visioner om hur saker och ting är och borde vara. Och när det inte uppnås blir jag ofta ställd - speciellt under uppväxten, och jag har inte kunnat förklara mig när det händer och konflikt har uppstått av det (ofta inre konflikt som ibland blir yttre konflikt). Mina föreställingar kan vara en självklarhet för mig och jag kan inte förklara det som är självklart för mig (och som jag tror är för alla andra).
 
Jag har ibland frågat andra om tips och råd hur jag ska uttrycka mig i text när jag tex ska svara på ett sms som upprört mig för att jag inte ska göra mig ovänn med peronen jag smsar med.
Det har funkat bra för det mesta. Men ibland har det blivit osämja.
 
Jag har läst någonstans att man ska inte ta andras råd; för de som ger rådet ska inte leva med de konsekvenser det skapar för dig.
I huvudet på Kexet | Bikt, Insikt, Inställning/Attityd, Känslor, Redogörande, Självkännedom, Tankar, Upplysning | | Kommentera |
Upp