En liten del av vad jag går igenom just nu
Jag kan få dagarana att gå, men; när dag övergår till kväll så är det ofta att jag känner mig nedstämd då jag inte varit aktiv för att öka chanserna till att förbättra ekonomin, samt mitt sociala liv.
Att dagen har varit i vissa avseenden meningslös.
Och ibland känns det redan så när jag vaknar på morgonen. 😢
Visst; jag kan söka daglig aktivitet med inkomst, men jag vet att mina referenser är dåliga just nu och att jag garanterat inte får det jobb/arbete jag söker. 😞
Jag har ev. en praktikplats på g, men är tvungen att prata med min personliga handläggare på AF ang. det. Dessutom är det under all kritik för det har tagit väldigt lång tid att fått någon personlig handläggare på AF (kallad till möte med hen den 4 maj)! 😡
A-kassan har iaf tagit beslut, och därifrån får jag en ynklig ersättning... 😏
Ang. aktivitetsersättning från FK så är jag på sluttampet i ansökan om detta; har en personlig handläggare där också och har haft ett "utredningssamtal" via telefon den 16 mars, samt fick brev från dem igår att de överväger att inte bevilja min ansökan då de tror att jag kan arbeta mer än 50% med rätt anpassingar på arbetet. 😟🤔
Om dagarna kan jag (förutom söka arbete/jobb) gå och gymma på gymmet, ta en promenad och/eller åka och handla, läsa bok, lyssna på musik eller podcast m.m., men det är sällan jag integrerar och språkar med andra människor.
Det är sällan jag är utanför mitt hem långa stunder; mitt hem som det är meningen skall vara min borg - inte fängelse eller isoleringscell som det i dagsläget kan kännas som ibland. 😣
Det känns som att jag sitter och gömmer mig hemma från andra människor just nu, någon form av socialt skov, föga hopp att jag kommer att ha det liv jag vill ha: arbete, ekonomiskt, socialt samt inom kärlek.
Jag känner mig patetisk och att självförtroendet är lågt. 😖
Jag känner av att folk får en förnimmelse av att jag är socialt avvikande vilket bara gör det värre; och jag kan sluta mig ännu mer och retirera in i mitt skal som en sköldpadda typ.
För det är svårt att känna inspiration, vilja eller ha diciplin att göra någonting åt skiten när jag upplever motstånd och blockeringar överallt (inte bara från andra eller omgivningen utan inifrån mig också). Jag behöver support och ingen gör mig till en prioritet typ. Jag känner mig så förbannat illa behandlad av AF!