Frustrerad!
Bokstavligen hatar mitt "liv". Ett liv som parasit - för jag är inte värd något i myndiheternas syn.. Extremt lite har gått i den positiva andan sedan jag sjukskrev mig. Funderar bokstavligen på att be ALLA myndigheter dra åt helvete.
För jag vill inte känna såhär, jag vill inte leva här där jag inte får hjälp. Det känns så fel att bo här, och varje gång jag tänker på att försöka fixa ett liv någonannanstans så säger min kropp att det är det jag ska göra. För annars vet jag absolut inte hur jag skall komma ur det här. Jag fungerar uppenbarligen inte här i kommunen, i landstinget.
Jag blir riktigt jävla förbannad på hur man blir behandlade av myndigheter. Frustrerad över att jag inte vet vad jag skall vända mig till för att komma ur skiten, att jag känner mig som ett offer för omständigheterna samt känner mig så fruktansvärt isolerad och så blir jag mindre och mindre arbetsför för jag känner inte mig trygg och/eller att jag kan lita på folk.
Men det är ju från dag till dag, beroende på hur berövlig jag känner mig alltså.
