Ännu en förklaring
Anledningen till att andra kan uppfatta att jag inte har någon mottagarplats för andras åsikter eller strider alldeles för mycket för mina egna;
Jag är autistisk vilket innebär att jag har mina låsningar &/eller fixeringar med saker & ting.
Att försöka prata/resonera &/eller tjata på en autistisk individ ur sin låsning eller fixering ger den autistiske personen en upplevelse av att inte bli förstådd.
Att känna sig oförstådd för någon med autism skapar ofta en extrem stress hos individen & ett utbrott eller sammanbrott uppstår hos individen.
Även om du inte menar att försöka "omvända" personen utan bara uttrycka din åsikt kan trigga denna "intolerans".
Det kan dessutom vara så att eftersom jag behöver mer likheter än olikheter så att ett förhållande/nära relationkan fungera för mig i längden att uppleva att vi har olika åsikter i saker & ting får mig att känna att möjligheten till en god relation inte är möjlig; att peronkemin inte stämmer.
Jag förstår att alla kan ta illa upp av olika åsikter & hur dem uttrycks.
En del blir innåtagerande (sammanbrott), en annan del blir utåtagerande (utbrott) samt så finns det en del som väljer att inte ta åt sig, ignorera, inte bry sig att inte lägga energi på att argumentera & diskutera - utan gå vidare med livet för att det blir fridfullare så.
Under uppväxen (& fram tills jag var cirka 25 år) fick jag ofta sammanbrott & tillslut fick jag nog på det, eftersom det blev lättare att ytterligare köra över mig & vara nedlåtande mot mig.
Idag är det vanligare att jag får utbrott, då jag kan känna att jag verkligen gjorde mitt bästa utifrån de förutsättningr som fanns tillgängliga just då att stå upp för mig själv.
Och upplever jag att hen/de inte förstår att jag sätter gränser, inte respekterar det eller är hänsynslös - ja, då känner jag faktiskt starkt att hen/de är för slut i huvudet för att få ha privilegiumet att ha en relation med mig.
Tycker ni nu att jag är extemt egoistisk igen, va?!? Men det är så här jag fungerar, såhär min autism påverkar mig. Det varken vill eller tänker jag be om ursäkt för; det är för mig att be om ursäkt för att jag ens existerar!
En sak till jag vill lyfta fram är att jag behöver tid för att eventuellt lugna ned mig (väldigt viktigt att jag får göra det avskilt), men framförallt tid för att reflektera, samla tankarana så att jag kan formulera en förklaring.