Kexet

Till er som ofta upplever att ni får skit tillbaka när ni försöker vara en bra vän/medmänniska (förälder eller syster).

 

Autism innebär ett annat sätt att tänka, känna & fungera.

Någon har beskrivit det såhär: Hjärnan är som en dator. Hos de flesta installeras ett ”standardprogram”, men hos vissa installeras ett ”autismpogram”.

Autism är en funktionsvariation inte en sjukdom som går att bota!

 

Uppenbarligen har vi olika upplevelse & uppfattning om vad en bra vän/medmänniska (förälder eller syster) är. Framförallt mig som autistisk, samt har jag läst en hel del böcker på min fritid inom psykologi, parpsykologi, beteende, kommunikation samt personlig utveckling/mental träning/självledarskap.

Jag är ju också utbildad & diplomerad psykiatriundersköterska! Stor del varför jag endast vill ha experthjälp; personer med gedigen utbildning eller bara sunt förnuft eller en naturlig grundförståelse att man inte uttrycker vissa saker till vissa individer!

 

Jag känner att ni föröker manipulera mig dit ni vill för att passa in i er ”perfekta värld” samt bekvämlighetzon, med den här offerkoftan/offermentaliteten, & så påstår ni att ni accepterar & tycker om mig som jag är, bara vill mig väl eller vill vara en bra vän etc. (?!)

 

Har nu också under senare tid läst/lyssnat på om autism i olika former & vet därför att denna kamp är inte jag ensam om & många autistiska personer inte blir tagen på allvar eller upplevs som otrevlig & elak när de står upp för sig själv & sätter gränser; Vi autister säger som det är, precis som vi upplever det utan intention att vara otrevlig & elak.

 

Jag har påbörjat ett häfte (som snarare ser ut som en uppsats) om de tecken, symtom, brister, svagheter m.m. jag vill lyfta fram om autism, inte endast ”min”, utan kan även vara andras som jag känner är viktigt för andra att känna till. Jag kommer att pubicera häftet när jag känner mig redo & att häftet är någorlunda komplett, exakt när det sker är väldigt oklart.

 

Jag fattar också att även ni förmedlar till mig hur mitt uppträdande mot er känns & påverkar er, men jag är såhär mot ALLA som jag står upp mot för mig själv & sätter gränser, så ni är långt ifrån den första & med stor sannorlikhet inte den sista.

Denna intolerans (brist på respekt & förståelse för andras åsikter eller betéenden) + oförståelse för & okunskap om autism från er andra är också en solid grund till missförstånd av er & en av de stora orsakerna till varför jag väljer ensamhet, drar mig undan & upplever att det är fridfullt i endast mitt sällskap.

 

Att ni tar väldigt illa upp när jag säger ifrån & lär ut hur jag vill bli bemött & behandlad, speciellt när ni ser något på sociala medier som jag lagt upp som ni tar väldigt personligt när det inte har något med dig att göra säger mig att du har problem med din självbild & ditt självvärde!

 

Jag är ärlig, rak & tydlig när jag verkligen säger ifrån & drar gränser, makerar att något inte är okej & så får jag ofta stämpel att vara en nedlåtande bitch; utan avsikt att vara otrevlig &/eller elak, utan bara stå upp för mig själv & lära andra hur JAG vill bli beandlad & bemött, samt ibland har jag upplevt/upplever jag att den/de jag säger ifrån till tycker att mina gränssättningar & hur jag vill ha det är något osunt trams & kör på med ditt eget race, struntar totalt i att jag faktiskt blir överkörd, inte respekterad eller får den hänsyn jag behöver för att en relation ska fungera för mig i längden.

 

Att uttrycka till mig att jag inte ska låta min autism bestämma vad jag ska lyckas med eller inte i livet upplever jag väldigt arrogant, oförstående & hänsynslöst.

Skillnaden på en funktionsnedsättning & ett funktionshinder är miljön, & ibland är det en eller flera människor som är miljön som skapar hinder för den som har en diagnos.

Så jag har inget val ibland att min autism blir ett hinder för mig eller andra. & jag är säker på att det funkar så för andra med samma eller en helt annan diagnos, ibland personlighetsdrag!

Detta är nödvändigt för oss all att finna oss i för att överleva & ha bra relation till andra & framförallt med oss själva (!).

 

Något jag också vill upplysa om är att folk verkar inte kunna ta ett enkelt ”Nej”; vilket är en fullständig mening som skall kunnas tas utan någon förklaring!

När mitt Nej ignoreras totalt & man kör på med sitt eget race i alla fall så finner jag det extemt respektlöst & hänsynstlöst mot mig samt en handling av självupptagenhet/självcentrering från utövaren. Jag känner mig överkörd helt enkelt.

Detta betéende hos andra accepterar jag inte!

 

När ni inte respekterar ett Nej, utan ändå kommer med frågor, råd, anvisningar, förslag, synpunkter eller liknande som inte är önskvärda så säger ni indirekt/ger en signal om att dina behov är viktigare än mina/andras behov. Dina behov av att vara behövd & omtyckt till exempel.

 

Sedan vill jag också uppmärksamma att frågor kring svåra områden kommer ofta olägligt eller så blir jag ofta ställd & får en låsning när någon kräver med stark iver eller aggresivitet av mig att jag ska förklara mig när jag har svårt att formulera mig, det innebär också att jag kommer i underläge många gånger vilket inte är en skön känsla (!).

 

Att då försöka ”resonera”, ”hjälpa på traven” eller tjata mig ur låsningen förvärrar bara min låsning!

 

& när jag ”tar ton” mot en annan människa handlar om att jag sätter gränser, försöker lära andra hur jag vill bli bemött & behandlad; varken kan eller vill inte andra se eller förstå det, framförallt ta hänsyn & respektera det så har inte relationen en ljus framtid.

 

För att en bra nära relation ska fungera för mig i längden är det ett krav att det finnas mer likheter än olikheter! Det är ett faktum, inte en svårighet som behöver övervinnas - utan bejakas, respekteras & ta hänsyn till!

Att andra verkar känna att mina val för mig att må bra är något osunt som måste korrigeras är inte okej för mig på något sätt!

 

Detta handlar inte heller om att jag är egoistisk, utan att jag är autistisk; & för oss autister är det ofta väldigt viktigt att få som vi vill ha det – det är en del av vår problematik & är livslångt!

 

Lika så kryptiskheten kan vara kopplat till att jag är autistisk; har svårt att förklara, formulera mig, sätta ord på saker & ting; speciellt i situationer face to face (låsning!) & känns pressande.

Det kan också handla om att jag inte förstår vad som förväntas av mig (vilket jag inte kanske förstår själv att det handlar om att jag inte förstår).

 

Jag känner mig inte värdefull nog för andra när jag måste göra dem uppmärksam på att det är av stor betydelse att läsa på om autism samt hålla sig uppdaterade om autism med jämna mellanrum.

Jag vill att det ska vara en vilja & självklarhet från dem att ha kunskap, förståelse om det, så att relationen kan fungera i längden. Men det & jag är ju sällan en prioritering, tydligen.

 

& att påstå till mig att ingen mår bra av att vara själv helt & hållet jämt; att ALLA vill ha nån form av närhet eller kontakt är för mig en stor brist på social kompetens!

För jag vet att det finns en liten minoritet; grupp av både män & kvinnor (människor utspridda på denna planet) som inte alls mår bra av kontakt & närhet; som man kan beskriva som att de har en felkoppling i hjärnan. Detta är normalt & sunt för dem!

Att inte förmedla att man förstår, respekterar, tar hänsyn till dem/detta i denna diskusstion är för mig är helt galet!

 

Jag fungerar inte som er icke autistiska! Inte ens innerst inne!

Så vårat behov av kontakt & närhet kan se helt olika ut samt vara på helt olika ändar/platser av den skalan, jag behöver att andra förmelar att de förstår, respekterar & tar hänsyn till detta för en god relation.

 

Jag tar bort möjligheten att kommentera detta inlägg på bloggen;

Jag behöver inga fler kritiska röster, jag har nog i mitt eget huvud!

Dessutom om ni absolut vill säga erat om de här så finns det andra vägar för det, tyvärr.