Affektsmitta/Känslosmitta
Den största anledningen till att jag är/blir arg på någon är att hen inte kan eller vill bemöta & behandla mig på ett bra sätt i ᴀʟʟᴀ lägen & situationer; att hen inte kan eller vill bemöta & behandla mig rätt, grundat på att jag är autistisk.
Att oavsett vad som pågår i individens liv & dagsform inte kan eller vill bemöta & behandla mig pedagogiskt & lågaffektivt samt med hänsyn/överseende & respekt.
Lättpåverkad
& det är alldeles för många som tillåter sig påverkas av vad som pågår i ens liv & dagsform, även jag - men tyvärr har jag som autist inget val, eftersom kontakten mellan den "logiska" hjärnan & den "känslomässiga" hjärnan är defekt vid ɴᴘғ; jag är inte född med förutsättningarna att kunna 𝑟𝑒𝑔𝑙𝑒𝑟𝑎 𝑜𝑐ℎ 𝑠𝑡𝑦𝑟𝑎 𝑘ä𝑠𝑙𝑜𝑟 𝑠𝑎𝑚𝑡 𝑟𝑒𝑎𝑘𝑡𝑖𝑜𝑛𝑒𝑟, det är ofta det fallerar & min hjärna får någon form av 𝚎𝚛𝚛𝚘𝚛. Men en person som inte har någon form av NPF ska var född med detta "kort" i livet!
Det är alltså ofta jag önskar jag kunde vara lugn & behärskad, men min autistiska hjärna reagerar på 0,02 sekunder på något som inte accepteras.
Därför behöver jag personer i mitt liv som kan lägga band på sig, som ɪɴᴛᴇ sᴋᴀᴍ ᴇʟʟᴇʀ sᴋᴜʟʟᴅ ʙᴇʟäɢɢᴇʀ ᴍɪɢ när jag brusar upp.
Detta är en avgörande faktor för att en relation ska fungera med mig!
"Förklaring, men inte en ursäkt"
Jag är till 100% oförstående till hur jag ska, eller kan, ta ansvar för diagnoser jag inte rår för att jag är född med! För mig är diagnoser inget någon kan styra över på något sätt, även om det finns olika strategier för olika problem så är det inte säkert att något fungerar, samt att kamouflera mina svårigheter är väldigt tröttsamt och psykiskr påfrestande på lång sikt!
Andra måste
Så det är alltså en nödvändig tvungenhet för andra att tänka på både vad och hur de kommunicerar!
För jag gör det faktiskt hela tidten!
‿︵‿︵ʚɞ『』ʚɞ‿︵‿︵