Mina svårigheter med kommunikation
Som autist har jag svårigheter med sociala relationer & kommunikation.
Nu tänkte jag redogöra lite för hur jag tänker om det.
Det som gör mig dålig
Jag har nyligen genom att ha läst Autismhandboken av Katarina A.Sörngård insett att jag har haft fel syn & definition av olika typer av samtal; enligt författaren är en diskussion ett samtal där deltagarna belyser & fördjupar sig i ett speciellt tema som skall vara en "röd tråd" genom hela samtalet. Olika perspektiv & sidor av ämnet diskuteras samt alla bör lägga fram sina tankar & argument.
För mig har nästan alla samtal kallas för diskussioner när man vill prata med mig, framförallt har jag väldigt ofta blivit skuld- & skambelaggd för alla konflikter i all form av kontakt med mig, speciellt av min familj. Har i regel alltid fått strespåslag av det & fått ett sammanbrott &/eller utbrott, samt då också blivit beskylld att spela "offerkortet" & det jag känner & upplever inte tagits på allvar eller bemötts med respekt & hänsyn.
Det har alltså mer varit debatter. Jag har mer upplevt att dessa "diskussioner" varit mer som debatter; enligt författaren är en debatt en typ av diskussion där deltagarna är inriktade på att argumentera sina egna uppfattningar & åsikter, ofta inslag av att övertyga & ha attityden "Jag har rätt, du har fel!". En debatt fördjupar inte sällan konflikter, & är en väldigt dålig strategi när man vill påverka en annan människa.
Det jag har saknat
Att jag "inte kan ta andras åsikter" eller har nolltolerans för kritik/skit/hat har alltså med mina tidigare efrarenheter att göra, hur negativt & destruktivt "diskussioner" påverkat mig.
Jag har några fåtal gånger upplevt dialoger. En dialog beskriver författaren som en "tennismatch", samtalet ska alltså löpa fram & tillbaka mellan minst två personer; någon ställer en fråga & den andre svarar, utvecklar sin egen tanke & "bollar tillbaka" & så vidare.
I en dialog ingår alltså inte att någon är nedlåtande & nedsättande, dömer eller fördömer - som jag ofta upplevt den/de andra i "diskussioner" vara.
Föredrar monologer
Som jag har gemensamt med många andra autister så föredrar jag mer att prata till andra snarare än med. & det kopplar jag också till mina tidigare dåliga erfarenheter med andra.
Jag behöver ofta prata till punkt, med andningspauser. Blir jag avbryten försvinner det jag ville förmedla oftast, vilket är extremt frustrerande för mig!
Jag påstår inte att jag aldrig avbryter själv, jag vet att jag gör det. Anledningen är ofta att jag upplever att "Nu är detta på väg åt ett destruktivt & negativt håll!" oavsett om det har varit för sändaren, mig eller någon annan som mottagare eller både &. Det kanske den som avbryter mig med anser? Men det känns inte så särskillt repekt- eller hänsynsfullt mot mig som talare i alla fall! Vilket andra också kan känna, så klart.
Dålig lyssnare
Jag är medveten om att jag även kan vara en dålig lyssnare, & möjligen därför jag får all skuld & skam i konflikter - vilket jag också sällan upplever att det är jag som startar konflikter(!).
Eftersom jag är lite extra uppmärksam på den icke verbala kommunikationen; alltså är väldigt känslig för HUR man förmedlar sig till mig, så reagerar jag ofta väldigt snabbt på när jag upplever talaren uttrycker & formulerar sig olämpligt & orätt, samt därför ha väldigt svårt för att "ducka & väja". Jag vet att jag gör det väldigt svårt för andra att ventilera sina negativa känslor & upplevelser gentemot mig, då jag sällan har en "mottagarplats" för det. Vilket jag anser inte är så svårt att förstå.
En annan grej är ögonkontakt. Det kan var väldigt distraherande för mig, kan lätt förlora koncentrationen & "tråden", samt få mycket svårare att tänka & analysera. Svårt att vara närvarande helt enkelt.
Bättre på att skriva
Som många nog märker är jag duktig på att uttrycka & formulera mig i skrift, så oftast föredrar jag att kommunicera skriftligt än muntligt. Detta har jag också gemensamt med många autister. Jag kan i lugn & ro reflektera, känna efter & kolla upp ord & liknade på internet så att jag kan känna att det stämmer övrrens med det jag känner & upplever.
Konflikträdd
Mycket av de dåliga bemötandet i samtal har varit traumatiserande för mig samt resulterat i bland annat rädsla för konflikter samt social ångest.
Mycket beror ju också på min + andras dagsform, situation, vilka omständigheter, förutsättning & resurser som finns tillgängliga just då & så vidare. Samt mycket har gått väldigt snett eftersom andra oftast saknar rätt kunskap om autism!
Detta kan också förklara anledningen till att jag lever ett "eremitliv".
♕︎ ♕︎ ♕︎ ♕︎ ♕︎